Våra prinsessor önskar sig ofta nya leksaker. Ibland uppfylls önskan men det slutar alltid med att nyheterna förpassas in i skåpen till förmån för pyssel! Papper, pennor, saxar och tejp (särskilt tejp!) går åt i stora mängder. Igår berättade Ebba att hon skall träna på att teckna varje dag så att hon blir riktigt duktig! Hon ser upp till en vikarie på fritids som ritar fantastiskt bra och det förstärker hennes intresse. Wilma har snöat in på hjäRRRtan. Hon uttalar R:en starkt. De är absolut ej skånska utan helt klart norrbottniska. Men övriga meningen är "tyvärr" skånsk. En salig blandning som säkerligen tonas ut med tiden. Det måste vara lite förvirrande för barnen att föräldrarna har väldigt starka dialekter och oftast olika uttal. Dock påverkas deras språkutveckling mest av närmiljön, dvs kompisar och dagis/skola. Jag önskar givetvis att barnen får lite av min dialekt... men hur ska jag lösa det? Jag vet - jag kanske skulle starta en Norr Skola! Och sen böjer vi Sverige till en ring! Då kan Ebba och Kiruna kompisen Julie gå i samma klass! Och jag kan spontanfika med hennes mamma! :-) Sicken bra idé! Jag fortsätter att uppmuntra RRR:uttalet så länge istället för den skånska versionen enligt nedan beskrivning hämtad från nätet:
Bokstaven "r" får ej uttalas rätt, utan skall låta som ett särtypiskt gurglande
ljud, vilket kan påminna lite om hur det låter när man krasar upp snor från
halsen.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar