 |
| Dålig förlorare redan som liten... |
Wilma har två bästisar på dagis. De Tre Musketörerna. De är mycket tighta.
Häromdagen lekte Wilma med en av bästisarna hemma hos oss. Allt förflöt lugnt och fint tills de skulle enas om några spelregler. Wilma är noga med regler och vill gärna ha ramar att hålla sig inom... dessutom är hon tävlingsinriktad, blir lätt arg och vill vinna till varje pris! För att säkerställa detta dikterade hon reglerna för sin kompis. Kompisen ville dock spela på ett annat sätt! Kompisens styrka är att vara flexibel och hitta nya lösningar vilket gör att de kompletterar varandra, men det uppstår också motsättningar stundtals. :-)
Wilma vägrade att spela på ett nytt sätt vilket gjorde kompisen upprörd. Friden var över och storgråt stormade. Wilma blir ledsen när hon gör andra ledsna så även hon började storgråta... alarmet var igång och min hjärna kunde inte snurra ett enda varv. Det enda jag kom på var GODIS! För att dämpa krisen slängde jag därför ut en godisfråga till de två sötnosarna. Det var som att släcka en lampa med en tryckknapp. Pang - det blev slut på gråten! AHHH, frid och ljuv musik uppstod i mina öron. Sen hör jag det bästa... kompisen utropar glatt och kärvänligt "- Wilma, nu kan vi sluta gråta för nu får vi godiset!". Sen tog de varandra i handen och sprang till skafferiet med stora leenden på läpparna. Jag kände mig totallurad! Det kändes som att gå i en fälla, en medveten taktik! Men det är roligare med glada barn än gråtande barn så jag buffrade upp ett nytt lager idag när vi handlade. Wilma ska snart ha kalas och då gäller det att ha mycket nödlägesproviant tillgängligt. Jag kan inte låta bli att tycka synd om Ebba... när hon var liten fick hon enbart torkade aprikoser och några få salta pinnar som tröst (fast hon var lika nöjd!)! En gång fick hon ett Kinderegg, jag tog dock bort halva chokladen utifall att hon skulle bli sjuk av allt det goda :-) Wilma verkar inte ta skada av godis, tänk att vi alla kan lära och våga utmana ödet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar