Vid vissa stunder känner nog sig alla "liten"... vi kan inte alltid känna oss stora, starka och helt enkelt bäst ;-) I onsdags och torsdags har jag känt mig mycket "liten" av diverse händelser. Jag har dock inte haft tid att reflektera förrän på torsdag kväll. Efter en långpromenad låg tårarna och dallrade vid franskanten... när jag sedan rundade köksbänken för att sätta på en kopp kvällste såg jag något i vrån som lyste rött. Jag hann tänka att det kanske brinner (hjälp!) men när jag sedan såg vad det var för något fick tårarna härja fritt! Såååå härligt att få små tecken av kärlek - särskilt då det behövs som mest! Tack min kära man, du är duktig på att göra mig överraskad! Så kärt! Och så behövligt! Stunderna av "liten" gör oss alla dock starkare. Varje motgång ger framgång. Så se upp, här kommer jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh,vad gulligt!
Stor kram till dig vännen!
Skicka en kommentar