Var är hem?

Oj vilka härliga höstdagar vi har haft i helgen! Klar, torr luft och strålande sol utan vind. Det är vid dessa tillfällen jag får otroligt stark hemlängtan, den blir dessutom värre med åren. Och inte bara besöka-hem-längtan utan flytta-hem-längtan! Jag kommer nog aldrig vänja mig vid tanken att jag ska bo i Ängelholm för evigt. Det kommer stunder då det finns en längtan över att ex åka hem till familj eller gamla vänner för en spontan fika, att gå på stan och träffa gamla bekanta, att känna sig trygg bland många välkända personer och att få uppleva naturen vardagligt. Jag är mycket förtjust i skoteråkning och känner en sorg över att barnen inte får uppleva min uppväxt där det var ett naturligt inslag. Likväl som att bo i en stuga på sommaren och fiska nattetid (utan att ha pannlampa!). Eller att skjuta luftgevär i skogen. Eller att låta klockan ticka sakta... för det är faktiskt mer accepterat i norr att låta tiden bara rulla på utan att stressa upp sig över allt som borde utföras! Att vara inflyttad innebär också (givetvis beroende på person) att bygga upp ett nytt nätverk av vänner. Samt finna riktiga vänner. Det är svårt. Riktiga vänner har inga krav och är lika glada över att träffas om det så gått en dag eller ett år. Det känns ändå som igår. Jag har svårt att släppa in folk för nära numera så det blir extra svårt. Men samtidigt har jag redan några riktiga vänner som jag vet finns där för mig när jag behöver... även om jag bor långt ifrån de flesta... det är en härlig känsla. Så när jag väl släppt vemodet i helgen insåg jag att även Ängelhom har sina bra sidor. Både potentiella riktiga vänner och vårt hus. Jag älskar verkligen vårt vackra hus. Och vår nya vackra lekstuga/förråd som är byggt av Byggmästaren Ante. Det är snart final, några takplattor och lite måleri återstår innan jag får tillträde till inmätet. TJOHO vad kul! Hösten i Skåne innebär också att snön inte döljer de vackra höstväxterna. Roligt att se dem förändras till höstskrud. Våra amplar byter växter efter säsong, nästa gång jag byter är det vår! Och då kommer jag höra Anneli i Kiruna sucka över snön som aldrig försvinner... ahhhh... då är det härligt att bo i Ängelholm istället för norr! :-) Allt har en baksida, det gäller att njuta av framsidan!