Efter händelserna i Paris känner jag mig rädd. Rädd för hur världen förändras! Jag har tänkt mycket på attentaten i helgen, en obehalig känsla har infunnit sig och nått ända längst in i själen. Långt därinne ligger det och dallrar en isande vind av rädsla. Hur ska jag kunna skydda våra barn mot alla hemskheter som kryper oss allt närmare, hur kan jag ta mitt ansvar som förälder och värna om barnens framtid i en värld som blir allt mer skräckinjagande.
Ska vi börja undvika vissa platser framöver? Eller ska vi helt enkelt undvika att röra oss utanför normal zon, det vill säga våra vardagliga rutter, för att minimera riskerna? Ska jag ha ett öga över axeln för att leta efter något okänt ifall vi rör oss bland stora folkmassor? Eller ska jag undvika att bli rädd just för att bekämpa dessa dårheter? Jag vet inte ens om jag vågar säga att jag är rädd, kanske blir det också riskfullt.
Jag hoppas den här isande vinden blåser vidare från mig för den har fått mitt blod att stelna!
Våra tankar finns med alla oskyldiga offer, skadade och dess anhöriga.
Våra tankar finns med alla oskyldiga offer, skadade och dess anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar