Ute är mörkt och kallt...

... vilket är Wilmas benämning på Sankta Lucia gestalten!

Idag var det dags för final, Wilma skulle gå Luciatåg med förskolan. Hon tillhör inte den tuffa skaran utan brukar backa ur vid tillfällen med okända människor. Men hon överraskade oss med att stolt bära upp kronan och med hög stämma genomföra alla julsånger med bravur! Var kom den modigheten ifrån och hur kan vi locka fram den fler gånger? Wilma har längtat efter denna dag länge. Imorse vid frukostbordet sa hon att det kändes sååå spännande! Så kärt så kärt. Mackan blev kvar på tallriken, det var svårt att äta med nervositet i magen. Hon var sannerligen en jättefin Sankta Lucia fastän klänningen var vit (hon ville ha en rosa). Wilma vill gärna vara "Ute är mörkt och kallt" alla dagar! Självklart kan hon det! Imorgon ska vi bygga en liten scen åt henne inomhus så hon kan sjunga för oss hela kvällen :-)

 

Luciafirandet är en fin stund. Jag höll på med musik och sång som ung och älskade denna högtid. Det är mörkt och stilla. Alla är lite extra givmilda. Kinderna är rosiga av kyla och själsvärme. Julen känns nära. Förväntan ligger i luften men först väntar en stund i frid. Jag håller med Wilma, kan vi inte börja varje dag med Luciafirande! Tänk att få 365 frukostar per år med Lussekatter och pepparkakor!

När vi kom hem ville Wilma tyvärr inte vila utan...

... städa. Brås på sin mor :-)
Efter det väntade en annan kul syssla...

... baka. Brås på sin mor :-)
Sen tog vi en promenad till skolan för att hämta hem Ebba.
Också det en favoritsyssla :-)
Nästa vecka ska skolan ha julavslutning. Blir också jättemysigt. Härligt med juletid.