Jag måste bryta in i semesterinläggen med att återge ett härligt samtal idag vid middagsbordet. Barnen brukar berätta vad de har ätit och gjort vilket alltid är intressant då barn ofta kommer ihåg saker som vuxna kanske bara viftat bort ur tanken i all hast. Idag hade Ebba haft gympa (INTE hennes favoritämne) och då sprungit skoljoggen. De fick springa i par men det gick ut på att försöka vinna. Alla startade samtidigt. Wilma orkar inte lyssna på den långa berättelsen och frågar därför otåligt vem som vann? "- Men vänta!" säger Ebba och återgår till att återge att någon fick ont i ett ben, någon annan fick kliv (????) och en massa annat. Hon hade dock valt att stanna med sina kompisar fast hon hade egentligen inte kliv (????) eller nåt. "- Vem vann då?" ropar Wilma otåligt! Ebba ser lite undrande ut... inte vet jag säger hon... va säger Wilma... jag tror XXXX... Att vinna är inte viktigt för Ebba. Hon hade inga tankar på att springa vidare när några kompisar stannade för då blev de ju ensamma! Ebba är en riktig vän, jag tyckte det var fint av henne (men var tog genen med tävlingsådran vägen?).
Vid ett annat samtal häromdagen fick vi höra att Ebba ätit planerad fisk och sillsås... :-)
Ja ni hör. Det är inte tråkigt att äta middag hemma hos oss!
1 kommentar:
Hahaha :) Härligt!
Vart genen med tävlingsådran tog vägen? Wilma tog den såklart, hon fokuserar på det viktiga hör jag ;)
Kram!
Skicka en kommentar