Leve 40 livet!

Idag fyller jag 40 år, en fantastisk siffra. Tänk att ha nått det som kallas medelåldern, eller mitt-i-livet. När jag var 6-7 år tyckte jag att min mamma var JÄTTEGAMMAL. Hon sprang omkring i sämskinnspapiljotter och en cigg med trötta ögon. Med lite enkel matematik (mamma är +20) konstaterar jag att mamma egentligen var ung! Jag måste alltså vara JÄTTEJÄTTEJÄTTEGAMMAL i mina barns ögon. Fast inuti mig känns det inte alls så. Jag känner mig oförändrad och för evigt ung (återigen - inuti...). Kan det vara så att åldern enbart har med kroppen att göra och inte knoppen? Men visst känner jag mig lite stelare idag än för 20 år sedan... gravitationen leker magnet med lösa delar och synen är konstant dimmad. Samtidigt njuter jag av mitt nuvarande stadie. Jag har rätten att säga nej. Jag behöver inte vara superalert. Jag vet att orosmoln kommer att blåsa förbi. Jag vet att världen inte stannar bara för att en lansering uteblir. Jag vet att det finns upp- och nergångar. OCH jag vet hur det känns att föda barn (efter det finns det inget som heter ont). Jag vet dock inte hur jag ska maximera livet ännu... frågan är om jag någonsin kommer att veta det... livet är en lärdom och klokast är nog den som sitter på molnet. Vi kan dock alla välja hur vi förhåller oss till livet. Någon sa en gång "- Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det!". Så sant så sant. Jag trivs med att vara 40 år. Därför tänker jag fira idag att jag hyllar mig själv, för det jag har uppnått hittills och för det jag kommer att uppnå framöver! Med fanan på topp tänker jag kliva upp på 40 berget... WOW, vilken härlig utsikt och vad härligt att vara framme! Skål! Glass & Ballong åt alla!