Våra barn är fantastiskt duktiga på alla de vis MEN de är otåliga... speciellt när vi äter här hemma. Som gäster hos andra är de exemplariska! Ebba frågade mig häromdagen hur snabbt en mamma kan äta (inte en pappa...) mitt svar kom spontant "- Så fort hon behöver!" vilket inte känns mest hälsosamt. Många säger att de vänjer sig vid oljud och stress av barn vid ex måltid men jag har alltid haft väldigt svårt för en rörig tillvaro när jag äter. Jag avskyr stökiga lunchrestauranger eller stojiga hemmamiddagar så antingen får vi alltid äta hos andra eller att jag äter på andra tider. Fast det funkar ju inte. Men mina smaklökar sätter på Off-knappen och mina händer bestämmer sig för att skaka för att göra stressen lite mer svårhanterlig och hjärnan känns omtöcknad. Puh! Vi har haft barn i fem år nu men jag har inte ens rört mig från ruta 0 i stresshantering. Jag ger dock inte upp, jag ska också klara stök och kaos men ändå kunna äta. Nu under jul har det varit mycket ätande här hemma, just denna var faktiskt ganska OK! Wilma tränade på att äta med gaffel och sked, Ebba pratade för oss alla tre och jag svalde maten skållhet. Kände ingen smak men lyckades i a f få fram kameran och ett litet skratt! Förlåt kära barn att er mamma är så knasig, ni är verkligen bäst och duktigast i hela världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar