Igår var jag och min kära man på restaurang utan barn! Det var obeskrivligt underbart att ta cykeln en ljummen sommarkväll ner till vimlet på stan och äta i lugn och ro. Jag kände mig som en tonåring, förutom vid 22.00 då jag gäspade ikapp med barnen. Vi valde en italiensk restaurang eftersom vi både är galna i Carpaccio! MUMS vad fort det blev slut på tallriken. Nästa gång ska jag ta den rätten till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi satt på uteserveringen omgiven av det vackra gamla huset under ett bambutak med klättrande vinrankor. È stato meraviglioso! (=Det var underbart!) Tack kära man och barnvakter för en toppenmysig stund. Den var guld värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar