Det blev måndag... väntan... tisdag... väntan... onsdag.... suck... mera väntan... torsdag... väntan... fredagsmys... hatar väntan... lördag... nu nästan ingen väntan... söndag... JAAAA, nu är det Solsidan på TV! Sneglade på klockan heeela söndagen, dök ner i fåtöljen en minut före 20.00 och hoppades att bägge barnen nu skulle sova. Spärrade upp ögonen och höjde volymen för att inte missa en enda sekund av serien. Glömde att sätta telefonen på ljudlös men som tur var ringde ingen under denna gyllene stund. Men vad hände sen - det tog ju slut när det var som bäst, snacka om att luften gick ur mig! Det var en reklampaus och den kändes lång. Serien är en halvtimme. Det kändes som fem minuter. Jag vill ha mera! Suck. Nu måste jag vänta en hel vecka till, fast en dag har redan passerat. Yes! Solsidan måste vara det bästa som någonsin visats i svensk TV, jag är definitivt ett fan och skulle absolut överväga köpa en DVD-box (vilket aldrig tidigare hänt) om det fanns (?) (SÄG JA).
Nåväl, i övrigt har Skåne återvänt till det normala. Snön är nästan helt borta, dis och regn är vardag, temperaturen runt nollan. Skönt på sätt och vis men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till den kalla kylan vi hade i Boden. Är det bara packad snö går det alldeles utmärkt att ta en promenad längst med skoterspåren, fast då får det gärna vara över -20 grader. På bilden ser ni en av många nedfarter till i detta fall ett träsk/is. Känns väldigt exotiskt trots att jag är uppväxt i denna miljö. Dis och regn är inte riktigt lika exotiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar