Måste även berätta lite om Ebba. Ni som känner henne vet att hon kan prata oavbrutet dygnet om och har ofta en del kloka inlägg. Igår när vi lekte med hennes nya Polly Pockets (eller hur det nu stavas/heter) kommenterade hon plötsligt att hennes docka hade inga föräldrar eller syskon för de hade dött! Jag hajade till men hon pratade om detta väldigt glatt och inte alls som något stort. Efter en liten stund kom det ändå en fråga inom detta ämne... Ebba undrade om de döda fick hjälp (dvs bli burna) till toaletten när de är kissnödiga? Mitt svar om att döda inte behöver gå på toaletten var mycket konstigt, hon rynkade ihop pannan ordentligt och hade en vääääldigt frågande min. Just för stunden blev det inga mer frågor men häromdagen var hon inne på samma ämne men då med följande fråga: "-Måste inte de som ska dö fråga först?". Då blev jag tårögd för tänk så fantastisk värld det hade varit om vi alla kunde vara förberedda för vad som komma skall för nära och kära. Barn har verkligen ett annat perspektiv i tankevärlden vilket jag som vuxen gärna hade behållt! Vi vuxna ser ibland så krasst på mycket och "fackar" in saker där vi lärt oss att de hör hemma. Barn har inga gränser och inga skygglappar. De är bara underbart vidöppna i sina sinnen! Måste vara en fantastisk upplevelse.
3 kommentarer:
Ja, ibland vore det skönt att tänka som barnen.
Albin hade också en period med dödenfrågor. Det är svårt att svara på alla frågor och det blev så känslomässigt när han började fråga om familjen. Tårarna rann ner från hans kind och han sa: Jag vill inte att ni ska dö...
Nä... nu ska jag inte tänka mer på det.
Kram!
//Elin
Åååå.. vilka tankar. Jag håller med. Folk borde ha vett att fråga först ;) Barns tankar är spontana och oförstörda av hinder och verklighet. Fint!
Julie har också funderat lite. Hon har fått en vit liten mjukiskanin som jag en gång gav till min lillasyster Lisa. Mamma gav den här kaninen till Julie sedan. Jag har berättat för Julie om moster Lisa, fast hon har självklart lite svårt att förstå att nån som hade kunnat vara hennes moster idag bara var en bebis på 2 år. Änglamoster. Hursomhelst har vi sagt att Lisa nog blir jätteglad om Julie tar hand om den lilla vita kaninen nu när Lisa själv är i himlen och inte kan göra det längre. Julie kommer då med den söta ideén: "Men mamma, vi kan knyta fast en ballong i kaninen och skicka upp den till Lisa. Dååå blir hon nog glad". Och så skiner hon som en sol när hon säger det. Söta ungar! Jag tror Lisa log i himlen när hon hörde det :)
Älskade unge... *ler*
Skicka en kommentar