Första gången jag besökte Västersjön (vid Hallandsåsen) kändes det som att komma hem till stugan utanför Boden. Jag blev ledsen över att känna mig hemma men ändå inte! Det har tagit många år att rota sig i en ny stad, det är först nyligt jag känner att Ängelholm är mitt hem. Eftersom min man är härifrån är det lätt att fastna i "hans" värld och inte tillsammans söka vår gemensamma värld. NU är vi där dock och det känns underbart. När jag numera kör in i Ängelholms kommun gör jag det med ett leende - som blir ännu större de gånger jag hälsar på folk som Ante inte känner! Och jag besöker gladeligen Västersjön för nu uppskattar jag likheterna utan att bli vemodig (nästan...). Men oj vad jag önskar att det gick att åka hem till Boden på några timmar, 147 mil är inte nästgårds direkt. 
2 kommentarer:
... och bättre blir det när ni flyttar kan jag gissa! Jag vill i alla fall umgås mer... kanske bara du och jag någon gång! Behöver ju inte vara mer komplicerat än en kvällspromenad!!
Kram!
... det blir tusen ggr bättre när vi flyttar för då kan vi umgås mera :-D Det behöver absolut inte vara mera komplicerat än en promenad (du får snart kanske dra mig i vagn dock, fniss) å framöver en löprunda i lagom takt. Vi räknar veckor nu :-)
Kram på dig!
Skicka en kommentar